''Ey.. Biebs är tillbaka!'', Jack höjde armen och kollade utmanade på mig.

''Du kanske vet varför vi är här'', sa Dylan. Jag suckade.

''Ja, men ni ska inte tro att jag bryr mig ett dugg om det längre'', 

''Nehe, jaså inte? Hm.. undra vad som händer om vi ringer till polisen?'', skrattar dom åt mig. ''Då hamnar ju biebs i fängelset'' 

''Ni var med på det''

''Men vem var det som gjorde det, vem är det som alla kommer misstänka?'', flinade dom hånfullt mot mig.

''Men jag bryr mig inte om det längre, okej?'' röt jag åt dom.

''Du kommer ångra att du sa så, bara så att du vet'', deras blickar var dödande. Jag suckade och började gå förbi dom och hem. Men om stoppade mig - såklart. 

''Tro inte att du kan gå'', Jack gick närmare mig. Mitt hjärta dunkade som det aldrig gjort förut. Han gav mig en knytnäve i magen. Jag vek mig dubbel då jag fick ett slag i ansiktet av Dylan. Jag hostade och ramlade ihop på marken. Då sparkade dom till i revbenen.. Två gånger. Jag kravlade bort, bort från dom. Jag kollade bak på dom, och då lämnade dom platsen. Det gjorde så fruktansvärt och jag kunde inte andas. Jag kravlade mig till närmaste ställe. Jag slängde mig in genom dörren och en person kom fram till mig.

''Hallå?, vad har hänt?'', det var en tjejröst. Jag kollad upp på henne. April. Hon ställde sig upp och ropade till någon. Det enda jag hörde var ''Ta över''. Hon drog upp sin mobil och ringde nån, vem vet jag inte. 

 

Jag öppnade ögonen sakta och såg April's ansikte. Mina läppar blev till ett léende.

''Hej'', sa hon mjukt. Jag svarade tillbaka och tog händerna på mitt huvud.

''Har du ont?''

''Överallt'', svarade jag och kollade på henne. Hon var väldigt fin.

''Är det inte du som är Justin?, Som kom till caféet?'', frågade hon.

''Ja, det är det''

''Jag vill inte vara till besvär men.. Vad var det som hände egentligen?'' frågade April försiktigt. Jag vred och skruvade tvekande på mig.

''Nej.. det var bara en grej med..''

''Med?''

''Med.. med affärer'', svarade jag. Egentligen var det inte alls det.. eller på ett sätt, men det handlade inte om affärer. Jag känner mig hemsk. April nickade.

''Så.. Ni hamnade i en fight?''

''Vad ser det ut som?'' väste jag åt henne. April kollade på mig.

''Okej! Ta det lugnt''. Jag kollade ursäktande på henne, ville inte säga förlåt.

''Ska jag gå?..'' undrade hon ledsamt. Jag väntade lite, pressad ihop läpparna och skakade på huvudet.

''Det är skönt att ha någon här, så nej''. Hon sken genast upp i ett stort léende.

''Så.. April! Berätta om dig själv?'' utmanade jag henne.

''Jag heter April Rivers och är 17 år'' log hon. 'Din tur''

''Euhm.. Justin Bieber..'' jag väntade lite och kollade om hon reagerade, vilket hon inte gjorde. ''Och jag är 20''

''Jaså, vet du hur länge du ska ligga här?'' precis då kom det in en doktor. 

''Han ska ligga här tills vi har fixat allt på honom, vilket kan ta 1-2 veckor'' sa doktorn och satte sig på den rullande stolen. Jag suckade djupt och högt då April la handen på min axel. Jag kollade i hennes ögon och det var som hela min värld stanna. 

Justin låg kvar på sängen och jag satt på stolen breid honom och höll på med mobilen. 

''Så, April, du vet inte vem jag var från början?'' Justin kollade på mig med snälla ögon. Jag skakade på huvudet.

''Nej, varför skulle jag veta det?, han ryckte på axlarna och skrattade. Jag buttade till honom på axeln, då jag började skratta.

''Har du någon kille?'' frågade Justin snabbt och kollade bort. Jag kunde se hur hans kinder snabbt blev röda.

''Nej, och det kommer jag nog aldrig få'', suckade jag. ''Känns det som iallafall.

''Har du nån hemlig flickvän?'' flinade jag åt honom och han kliade sig i nacken. 

''Nej, faktist inte'', Konstigt eftersom Justin var väldigt snygg, dessutom ganska snäll. Hans käkben var perfekt formade och hans ljusrosa läppar var underbara under hans perfekta näsa och ögon. 

''Men du, jag måste verkligen gå'', jag reste mig upp och tog min väska. ''Jag lovar att jag kommer tillbaka'', jag gick mot dörren, stannade upp, vände mig om och gav han en blink med vänstra ögat.

 

''Vadå är han snygg eller?'', Fiona kollade flörtigt på mig. Jag fnissade och kände hur mina kinder hettade.

''Ja, och väldigt snäll faktist'', svarade jag högt. Fiona höjde ögonbrynen. ''Men lägg av! Jag känner knappt killen''

''Vad heter han?'', frågade Fiona.

''Justin''

''Justin Bieber?'', Fionas mun hängde långt ner. ''Va?'' vad menar hon?

''Hur såg han ut?''

''Ljusbrunt hår.. Hasselbruna ögon..'', Fiona satt bara där och gapade men stängde snabbt munnen.

''Nej det va inget'', ursäktade hon sig. Det kan va så att hon skulle säga nåt.. Men det var bra att hon inte sa det med tanke på att jag kan bli allvarligt sjuk om nån pratar om saker jag inte minns. Jag drog en slö hand genom mitt hår.

''Har du varit här sedan morgonen?'', jag slickade av skeden med chockladglass på. Hon nickade eftersom hon hade fullt med glass i munnen. Hon svalde och fortsatte prata.

''Din mamma eller dina syskon har inte kommit hem än''

''Nej jag vet, dom kommer kl 6'', svarade jag henne. Klockan var kvart i sex så dom kommer när som helst. 

''April, jag måste dra hem. Mamma sa att jag var tvungen att vara hemma innan sex, ska göra massa läxor också'' suckade hon. Fiona hatade läxor. Alltså hatade, hatade mer än dom andra, hon sover i stort sätt hela tiden och klagar över läxor hela tiden. Skönt att den tiden är över för mig.

 

''Lenita! Ärligt ge tillbaka den!'' jag sprang efter henne eftersom hon hade tagit min locktång. Åh jag hatar när hon gör så. 

''Helt seriöst, jag kommer döda dig om du inte ger tillbaka den!

''April Rivers! Om du inte säger förlåt till din syster så får du inte locktången på en vecka!'' röt mamma. 

''Men hon har ju min locktång!'', försvarade jag mig. Mamma höjde fingret framför hennes mun. Jag suckade och drog tillbaka locktången som Lenita hållde i och gick upp till mitt rum.

'*Vafan håller ni på med.. Jag sov ju'', Jane kollade irriterat på mig. Hon sover alltid, hon är alltid trött och hon klagar alltid. Jag är van.

''Men jag bryr mig inte om din skönhetssömn just nu, Jane'', sa jag och stängde dörren till mitt rum. Alltid skulle jag få skulden och inte nån annan. Åh, varför? Jag drog upp datorn i knät och började kolla tumblr.