Jag vaknade av att ljuset sipprade in i fönstret och träffade rakt i mina ögon. Soligt idag, bra. Hade ändå tänkt att hälsa på Justin och springa lite. Jag undrar egentligen var Justin tycker om mig, jag menar, jag brukar inte bry mig vad folk tycker om mig. Men han verkade lite sur, egentligen. Det kanske var nåt fel jag gjorde? Han kanske inte trivdes med att ha mig brevid han när han ligger på sjukhus. Eller så var det att jag frågade vad som hände - ingen aning. Förresten så fattade jag inte vad som hände? Vadå affärer, det syndes på lång väg att han ljög. Man såg att han var tvungen att tänka till ordentligt innan han fick ett bra svar, som om han skulle hitta på den bästa lögnen och ljuga mig rakt upp i ansiktet. Jag kastade irriterande av mig täcket och hoppade upp ur sängen. Tanken av att Justin ljög, vad jag tror iallafall, fick mig på dåligt humör. Jag drog på mig dom tighta svarta jeansen, en vit stickad tröja, samt ett par airmax. Min mascara låg på bordet så jag kände att jag ändå kunde ta på mig det. 

''Tjena'', Jane tog sin väska och gick nerför trappan. Jag gick efter henne eftersom jag ändå skulle äta frukost.

''Vart ska du`?'', frågade jag. Jane vände sig om och svarade.

''Till Tyra'', Jag nickade och gick till matbordet där mamma satt och läste tidningen medans hon åt en macka. 

''Vart ska dudå?'', mamma kollade på mig med glasögonen på näsan. Först då märkte jag att jag inte hade berättat om Justin. 

''Eh.. Ska bara till Leo en stund'', kände att det var bättre att hålla det för mig själv. Och Justin såklart.

''Vart är Lenita?'', frågade jag och tog en tugga av smörgåsen.

''Hon sov hos en kompis igår, så hon kommer hem någon gång på eftermiddagen''

 

Jag klev ur min Range Rover och låste bilen. Väskan drog jag över axeln och öppnade dörren in till sjukhuset. Jag tog hissen till våning 2, där Justin ligger. 

''Hej'', sa jag försiktigt. Ifall han sov, vilken han inte gjorde. Jag log mot han och slog mig ner på stolen brevid honom

''Går det bra?'', jag rättade till min tröja och la väskan sakta på golvet. 

''Nja.. Har ont lite här och där'', svarade han och drog handen genom hans ljusbruna hår. 

''Tråkigt'', svarade jag han. ''Men det går säkert bra'', uppmuntrade jag honom. Han nickade sakta och kollade på mig.

''Vad är det?'', han skrattade och skakade på huvudet. 

''Nej, de var inget'', han kollade upp på mig och flinade. 

''Justin?'', jag kollade om han reagerade olämpligt. 

''Ja`?'', jag såg att han visste på ett ungefär vad jag skulle fråga. Jag samlade mod och frågade.

''Vad handlade det om, egentligen'', jag kollade djupt i hans ögon, men han vek bort blicken.

''Och varför skulle jag säga det till dg?'', röt han åt mig. 

''Justin, skrik inte till mig'', jag var arg eftersom han gjorde samma sak igår. ''Jag kom inte hit för att bli utskälld''

''Förresten så borde jag få veta eftersom det var jag som hjälpte dig hit'', försvarade jag mig mot hans ryt.

''April, jag känner knappt dig. Det gick bara fel!'', Justin blängde surt på mig. Vad var hans problem egentligen? Om jag vill veta, så vill jag veta. Det är ju inte direkt så att jag kommer säga allt till alla. Och det var jag som räddade honom, och då tycker jag att jag har rätt att veta. Jag tog surt upp min väska från golvet  och hängde den över axeln. Jag ställde mig upp och tog ett steg mot dörren.

''Vänta'', Justin stoppade mig och jag vände mig om. ''Jag vill inte att du går''. 

''Du blir arg på mig varenda gång, dags att jag sticker?'' sa jag surt till han. Han pressade ihop sina läppar och vred sig om i sängen. ''Okej'', jag gick med snabba steg ut från rummet och ut från sjukhuset. Gud vad elak, vem gör nåt sånt? Otrevlig och skickar iväg tjejen som räddade han. 

 

''Nej det vara bara en kille som har råkat ut för en olycka'', fortsatte jag medans Leo nickade. ''Jag hjälpte han till sjukhuset och han är sjukt otrevlig'', jag tog ett bett av smörgåsen som jag precis har ordnat.

''Hur då otrevlig?''

''När jag frågade vad som hade hänt så väste han åt mig, och idag så brydde han sig inte om jag stannade kvar eller inte''.

 

Klockan som hänger på den kritvita väggen tickar och tickar. Den ger mig snart panik. 

''När får jag komma ifrån det här skitstället'', röt jag åt sjuksköterskan som satt vid bordet med sin ljusblåa dress. Hon snurrade på stolen och vände sig mot mig.

''När du blir bra igen'', sa hon och gick upp från stolen och fixade nånting som var brevid sängen. 

''Och när är det då?

''Om 1-2 veckor'', jag suckade högt då mamma kom in i rummet.

''Hej'', sa jag till henne och hon böjde sig ner och gav mig en kram. Jaha? Såh hon har tydligen glömt allt.

''Hur är det med dig?'', jag nickade till svar.

''Hur hände det?'' mamma spännde blicken i mig. Jag vet redan att hon vet, så varför ens fråga? Jag gav henne en blick så att hon förstod det hon gissade på var sant. Jag såg i hennes blick att hon var arg, men hon släppte det. Förvånad.

''Ingen operation?'', mamma kollade sig omrking.

''Nej'', Mamma var alltid sån att om nåt har hänt, så ska det verkligen lösa sig så man verkligen blir frisk. ''Det behövs inte'', svarade jag. 

''Dåså'', sa hon. ''När kommer du hem?''

''Om cirka 1-2 veckor'', sa jag och la till ännu en lång suck. 

''Bruce och Diane kommer och hälsar på dig någon dag, hälsade dom till dig'', mamma strök mig över håret och log.

 

Nu hade jag legat här för länge, jag orkade inte. Först och främst vill jag att April kommer tillbaka så får jag förklara, och med det menar jag ''förlåt''. Absolut inte vad som hade hänt, hon skulle aldrig förstå. Ingen skulle förstå. Men jag vill att hon inte ska vara sur på mig, för, hon var väldigt snäll.. Och söt, och snygg. Men, jag tror inte att hon kommer tillbaka, med tanke på att hon verkar vara en känslig tjej och, och när jag sa det till henne verkade hon bli sårad. Men vad vet jag? Jag känner henne inte ett dugg.