Publicerat:

Secrets are not always as they seem - 2.

 
April's Perspektiv:

''April?'' undrade Lenita och jag kollade nyfiket på henne. ''Ja?''
''Kommer du ihåg den där gången mamma berättade när pappa hade dött'' sa hon och såg sorgsen ut.
''Nej, du vet.. Jag kan inte minnas sånt'' 
''Men hur minns du att han är död då?'' Lenita såg förvirrade ut. Jag kunde nästan inte förstå det själv. Varför kommer jag ihåg varje dag att pappa är död, men inte hur mamma berättade det, eller hur nånting va då.
''Jag vet faktist inte själv, nånting måste ha hänt'' svarade jag och Lenita nickade. Jag kollade upp på Lenita som satt och åt en smörgås.
''Mamma?'' ropade jag, jag visste inte riktigt vart hon var. ''Ja?''
''Jag skulle söka det där jobbet på caféet idag'' sa jag till henne medans jag plockade ihop mina saker och la det nödvändigaste i min väska.
''Du vet vad jag tycker om det'' mamma muttrade surt mot mig. Jag kollade på henne.
''Vadå? Bara för jag inte har nåt minne så ska jag ligga hemma här? Jag vill jobba som andra ungdomar, ja, jag ringer dig om det händer nåt och nej jag ska inte slita ut mig'' suckade jag mot henne. Jag blir så arg på alla som tror att jag inte kan jobba, men jag ska visa dom. Jag satte på mig skorna och gick ut genom dörren, jag sparkade till en sten när jag gick längs vägen påväg till caféet. Jag gick in genom den stora dörren och möttes precis av det jag möttes av igår, älskade det här stället.
 
Jag sprang in genom dörren direkt till mamma som låg i sin stora säng och läste en bok.
''Jag fick jobbet!'' ropade jag till henne, hon kollade på mig.
''Kul,'' mumlade hon och läste vidare i sin egna lilla värld. Jag suckade och gick till mitt rum. Varför gillade hon inte att jag skulle skaffa jobb? Visst.. Jag tappar minnet, men jag klarar mig.. Jag skriver ju upp saker? Eller hur menar hon?
 
''Mamma, jag drar till caféet nu!'' ropade jag till henne och smällde igen dörren.
 
Justin's Perspektiv :
Jag stod på trottoaren och väntade på Carlos, vi skulle till det nya caféet i närheten. Varför vet jag inte, det är inte ens intressant att gå på nåt jävla café, men tydligen så tyckte Carlos det, och jag har inget att göra. Shit asså. 
Jag hoppade in i sätet när Carlos bil kom, drog upp min mobilen och tog av mig kepsen & rätta till håret.
''Jävla noga du är'' retades Carlos och jag slog till han på axeln. ''Fuck you''
Vi gick ur den silvriga bilen, jag skulle precis öppna dörren till caféét när Carlos ropade på mig.
''Vad är det?'' väste jag tillaka. Jag vände mig om och fick syn på han tjej. Jaha, bara det. Jag gick fram till Carlos och January som stod och kysstes, jag suckade högt så dom skulle sluta.
''Hej'' sa January och log mot mig, jag hälsade tillbaka och lutade mig tillbaka mot en vägg.
''Ska vi gå in eller?'', frågade jag Carlos som nickade.
''Jag ska ändå gå till Sony, vi skulle typ göra nåt, jag vet inte riktigt vad hon menade'', skrattade January som slängde med sitt långa hår.
Jag öppnade dörren till och kollade bak på Carlos och skrattade, han drog ett av sina dåliga skämt, skrattar åt dom ändå, hur dåliga dom än är.
Jag gick fram till kassan, red på huvudet och stannade till. I kassan stog det en tjej med mörkt hår. Jag fastnade md blicken, mitt hjärta slog snabbare och tiden stod still. Jag precis vem det är.
 

Kapitlet blev väldigt kort, men det var endast för en sak som hände när jag hade gjort klart kapitlet, för jag var tvungen att göra om, fylla på, osv :)
 

Comments
Ditt namn:

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig?



Trackback