---

''Vad händer?'' ,Carlos buttade till mig så jag snubblade lite. Jag samlade ihop mig och började gå mot kassan. ''Blev lite yr bara'' svarade jag snabbt.

'Hej, vad vill du beställa?'', frågade tjejen i kassan. Jag stirrade in i hennes rädda ögon, exakt lika som.. Okej tänk inte så mycket, jag försökte intala mig själv. Jag tog två djupa och intensiva andetag innan jag fortsatte att prata.

''Hallå?'' tjejen i kassan viftade sin hand framför mitt ansikte. Jag hoppade till.

''Ööhh.. En latte'' svarade jag snabbt. Hon skrev ner det på en liten lapp och hände den på en liten vägg brevid kassan. Jag gick och satte mig ner. Jag gömde ansiktet i händerna och drog händerna genom håret. Vad är det som händer egentligen. 

Carlos kom och satte sig mitt emot mig. Jag kollade upp på han, helt genomsvettig i håret och ansiktet.

''Är du tänd på den tjejen eller'' retades Carlos medans han blåste på latten. Jag lipade åt honom, haha. Som om det skulle vara sant. 

''Aldrig, vem fan vill ha en café nörd'' försvarade jag mig, och det var sant. Jag hade tankarna på nånting helt annat, än henne. Egentligen inte, men det är ändå sant. Kan inte sluta tänka på det, mitt huvud är en enda kaos. I massa år så har jag försökt att förtränga det, förtränga allting. Jag lutade mig tillbaka i stolen och höll om min mugg med den varma latten i. Jag sneglade på tjejen och bet mig i läppen. Hon var så söt så det gjorde ont, hennes hår låg perfekt på hennes rygg och hennes ansikte var helt perfekt, trots att hon inte har smink på sig. Hon vände sig om för att ta fram något från disken, hennes ansikte var riktat åt mitt håll. Jag känner igen det så väl, hon lyft upp ansiktet och kollade på mig i en halv sekund. Ingen ögonkontakt.. Har jag vetat att det är skulle hända så skulle jag aldrig ha åkt dit, jag kollar på Carlos som sitter och pratar. Som om han tror att jag lyssnar, det finns viktigare saker än hans konstiga grej som han ska bygga. En sak kom jag att tänka på, varför känner hon inte igen mig? Jag är Justin Bieber, alla känner igen mig. Det var nåt skumt med den tjejen, jag kan inte sätta fingret på vad det egentligen va, men jag ska ta reda på det, och det är jag helt säker på.

 

Jag gick på gatan, det var mörkt och massa folk var ute och skulle till klubbar, fester, krogar, allt möjligt. Inte konstigt, det är lördag kväll. Det känns i kroppen att jag verkligen inte vill dit just nu. Jag grymtar och skrattar åt min tanke, att jag skulle vara känslig? Det dummaste jag vart med om, förresten så är jag verkligen inte känslig över en cafe nörd som står och tar betalt för det. Hon är säkert en tjej som har allt bra, inga problem eller nåt. Typsikt sånna tjejer. Jag öppnade dörren till lägenheten och slängde av mig ytterkläderna som hamnade på golvet, där dom egentligen inte skulle ligga. Har en vana över att inte bry mig om saker som inte handlar om mig. Varför skulle jag ens tänka tanken på att hänga upp kläderna. Jag rusade över till vardagsrummet och slängde mig snabbt ner i soffan och blundade för en stund, men öppnade genast snabbt ögonen när en syn av tjejen på caféet kom upp. Jag skakade på huvudet och skrattade lite. Om jag ska vara riktigt jävla ärligt för mig själv, jag vill egentligen inte erkänna, men jag är rädd för dom ögonen som hon har. Anledningen vet jag, det vet jag mycket väl.. Jag ruskade snabbt av mig tankarna och hoppade upp ur soffan. Här kunde jag inte bara ligga! Det är ju Lördag kväll, vad har det flugit i mig? Jag slank snabt upp mobilen upp ur framfickan och ringde Seth, som säkert var partysugen.

 

Jag satt på barstolen med Seth precis brevid mig. Jag höll handen om en kall drink medans några tjejer satt mitt emot oss, jag vet inte vilka de var. Men snygga var de, oh ja. Ena tjejen som hade lång platt och blont hår, som var klädd i shorts och blus med överdrivet långa ögonfransar närmade sig mig. Hon satte sig i mitt knä och drog hennes kalla fingerspetsar mot min bara arm. Såklart jag vet vad hon var sugen på, men jag var inte lika. Jag började kyssa henne på munnen, sen vidare till halsen. Jag log för mig själv när jag retades med henne. Kyssen fortsatte till hennes markerade käkben och bakom örat där jag viskade ''Det blir inget idag sweetie'', hon hade redan stönat och jag var säker på att hon kunde göra vad som helst med mig just nu. 

 

Fiona låg på golvet och skrattade så hon vek sig dubbelt, vad hon skrattade åt vet jag inte. Det är det jag älskar med henne. Hon är galen, fast ändå seriös vid rätt tillfälle. Vi är väldigt lika, jag och Fiona. 

''April, jag har ont i magen!'', skrattade hon och höll sig för magen med båda armarna.

''Konstigt?'', jag flinade retsamt mot henne och kollade ner i min mobil igen. Jag klickade på knappen och la ner mobil på bordet. 

''Fiona, ska inte du till ditt möte nu?'' jag nästan skrek till henne. Hon sprang till klockan och började skrika.

''Shit! Tack April, eh.. Vi syns senare, eller? Okej bra, vi hörs, hej!'' sa hon sådär halvt stressad och smällde igen ytterdörren. Jag gick till mitt rum och plockade fram mina träningskläder. Drog på mig tightsen, t-shirten och mina rosa nike skor. Om jag ändå är ensam hemma, fint väder och inget jobb så kan jag lika gärna ta mig en springtur. Jag drog upp mitt långa, bruna, lockiga hår i en hög hästsvans, tog bort allt smink och satte hörlurarna i öronen. Det var så skönt, att springa mitt inne i city. Eller om man ens kan kalla det city? Jo, det kan man nog. Staden jag bor i är inte så stor, men tillräckligt för mig. Jag sprang in till Starbucks och drog av mig hörlurarna och stoppade ner dom i min lilla ficka på träningsbyxorna. Jag gick fram till kassan och beställde en smoothie. Kan lika gärna käka min frukost här inne. Min smoothie kom serverad av en liten tjej som hade väldigt, väldigt lång ljusbrunt hår. Jag log åt henne och smuttade lite på min rosa smoothie.

''Smakar bra?'' pep den lilla tjejen och la huvudet på sne.

''Så bra så'', log jag mot henne. Hon nickade pch skuttade tillbaka till, antagligen sin mamma som jobbar där. När jag kollade ut genom fönstret, så sken solen, inga moln på himlen. Bara blått, vilken var skönt. Det hade regnat i en hela två veckor nu. Egentligen gillar jag regn, men i det här fallet är det så mycket skönare med sol. Jag fick syn på en kille, solglasögon.. Standard. Jag skrattade och kollade på han igen, vänta? Är det inte killen som kollade så konstigt på mig på caféet? Jo det var det! Han var så läskig, jag blev helt stel när han kolla på mig. Först trodde jag att jag hade nåt i ansiktet, men det hade jag inte. Så jag vet inte vad det berodde på. Jag ville egentligen kolla på honom på caféet, men då skulle vi få ögonkontakt, och det hatar jag att få med folk som jag inte har känt sen dagis. Like, vad är grejen, kolla i varandras ögon och tro att det ska finnas nån kemi mellan dom två personerna? Bullshit. Såklart händer det med vissa. ''Kärlek vid första ögonkastet''. Men nej, inte för mig. Jag blir inte kär i nån bara sådär. För att jag ska kunna prata med någon, alltså prata djupt och seriöst med, så måste jag ha känt dom ett bra tag innan.. Vilket är ganska jobbigt för mig. Plötsligt dök Fionas ansikte upp bland mina dagdrömmar.

''Hallå!'' ropade hon och satte sig på stolen framför mig. Jag ruskade på mig och kollade på henne.

''Är du redan hemma?'', frågade jag förvånat. Hon kollade på mig och fnissade.

''Mötet var bara 2 timmar'', sa hon. Jag drog en hand genom mitt hår. Hur länge har jag suttit här egentligen?

''Det var en kille på mitt jobb för nån vecka sen, han kollade väldigt konstigt på mig och var allmänt creepy'' jag andades och fortsatte prata ''Och jag såg han nyss utanför här'' jag pekade och Fiona vände på sig.

''Vem är det då?'' undrade hon och sög på sitt sugrör. Jag ryckte på axlarna och hoppade ner från stolen.

 

''Ska vi gå?'', jag tog muggen och slängde den i papperskorgen. Fiona nickade och gjorde likadant. Fiona öppnade dörren och jag slank ut. 

''Har du sprungit?'' frågade Fiona. Jag nickade medans jag stoppade in ett tuggemi i munnen. 

''Ja, det var så fint väder'' nickade jag.

''Du? Jag tror jag inte kan följa med dig hem, jag och mamma ska och shoppa lite kläder'' sa Fiona och skakade på axlarna och skrattade generat. 

''Haha, okeej!, Men vi hörs imon?''

''Såklart'' Fiona vinkade hejdå och vände charmigt på sig. Som alltid gör.

 

''Hallå?'' ropade jag ut i huset och fick massa hej tillbaka.

''Vart har du varit?'' mamma kom fram och lutade sig mot den gråa väggen i hallen. Jag drog av mig skorna och jackan och svarade ''Ute och sprungit''. Mamma nickade och gick till köket för att fortsätta med maten. JAg sprang upp och in på Jane's rum.

''Tjena'', jag satte mig brevid henne i sängen. Hon höjde huvudet som ett ''hej''.

''Jane, får jag fråga.. Har du en.. liksom..''

''Kille?'' avslutade hon meningen. Jag nickade och kollade på henne som stängde av mobilen.

''Nej, hurså?'' hon ställde sig upp och började gå mot sin spegel. Jag harklade mig och gick efter henne.

''Jo, asså, jag har ju inte haft en pojkvän på flera, fler år''

''Och?

''Ja, men, jag undrar liksom när jag ska få en?'' jag skrattade nästan åt mig själv.

''Oroa dig inte, du kommer aldrig få nån'', hon höjde ögonbrynet och kollade på mig retsamt medans hon kletade på mascara. Jag buttade till henne så hon fick mascara över halva ögat. Jag började skratta och sprang ut ifrån hennes rum och direkt på mitt och låste.