Om tankarna ändå kunde åka bort nångång. Pappa dök upp i mitt huvudet hela tiden, om och om igen. Jag satte mig upp i sängen och började massera mitt huvud, kan inte sova. Jag gick ner och tog ett glas vatten. Det iskalla vattnet sköljde ner och jag blev alldeles knottrig på huden. Jag ställde ner glaset på köksbänken som fanns brevid kranen. Jag gick uppför trapporna och la mig i sängen igen. Det var omöjligt att ens komma på tanken att sova. Jag satte mig upp igen, kollade runt i mitt rum, mina vita betongväggar, den vita byrån och mitt träfärgade skrivbord och några tavlor som jag har fått från pappa. Jag längtar verkligen tills jag får en egen lägenhet, vilket inte lär dröja så länge med tanke på att jag är 17. Jag ställde mig upp och vinglade till, yr i huvudet. Jag föll ner på min stol och la handen över pannan. Bildsekvenser från minnen.. Jag blev allt mer och mer yr och kände hur paniken kom fram. Det kom upp bilder i huvudet på vapnet och pappas rädda ansikte. Och på en kille..

''Okej, lugna ner dej April'' intalade jag mig själv. ''Det är inga minnen, utan påhitt, du var inte ens där''. Jag satt i den svarta stolen en lång stund med handen på pannan innan jag kunde gå försiktigt tillbaka till min säng med datorn i famnen. Jag vill inte väcka mamma, hon har det rätt tufft.. Vad jag minns iallafall.. Det kunde ha varit någonting annat. Jag vill i vilket fall inte väcka henne. 

Jag kollade på klockan som visade sig vara halv 4 på morgonen, jag drog en djup suck som fick mig att hicka en gång. Jag drog upp datorn i mitt knä och slog in lösenordet. Jag kollade runt lite på internet, läste om olika händelser. Det var hemskt egentligen, vem vill ens göra sånt. Skjutsa någon, misshandla eller kalla nån fula ord. Jag stängde snabbt ner dataskärmen, jag orkade bara inte läsa om allt. Datorn fick hamna på det lilla nattduksbordet brevid min säng, jag vågade inte gå till skrivbordet, ifall jag skulle ramla ihop. 

 

Nästa morgon vaknade jag av att någon knackade på dörren.

''Hello beautiful'' sa Leo när han kom in och satte sig i min säng.

''Hej'' svarade jag tillbaka som inte ens hade hunnit öppnat ögonen.

''Händer du med ut eller? Tänkte dra till det nya caféet runt hörnet, ville egentligen till Starbucks men jag vet hur gärna du vill söka jobb vid det andra'' sa han och log retsamt mot mig. Jag sträckte ut tungan mot honom.

''Sure, men du får gå ut så jag får byta om ifred, eller vill du stanna kanske?'' sa jag retsamt och höjde ögonbrynen. Leo drog upp händerna i luften och reste på sig.

''Det är lugnt'' skrattade han och gick ut.

''Deal'' skrattade jag.

 

Jag drog på mig ett par svarta jeans och en vinröd stickad tröja, kletade på mascara och borstade igenom håret. Det får duga, jag orkar inte göra nåt speciellt med mitt utseende idag. Jag drog på mig skinnjackan, bootsen & greppade tag om väskan och sprang ner till Leo.

''Jag drar ut!' ropade jag högt till mamma. Hon sov, så hon hörde antagligen ingenting. 

''Är du yr nu?'' undrade Leo och kollade på mig.

'Nej, det var mest inatt som jag var det, kunde inte direkt sova. Men nu är det okej'' svarade jag.

''Förstår att du inte kunde sova inatt'' sa Leo och kliade sig i håret.

''Vill helst inte prata om det'' mumlade jag och gäspade stort. Leo skrattade och svarade.

''Som du vill''

Vi gick in på det lilla caféet, vi möttes av en stor lokal, med massa av bord, det var ljust och fräscht. På väggarna hängde det tavlor av kända bagare och en stor skylt  med massa saker med vad man kunde beställa för nåt. 

Jag gick fram till kassan och beställde en kaffe latte, var verkligen inte sugen på någonting annat just nu. 

Jag tog händerna om den varma koppen och gick och sätta mig och väntade på att Leo skulle betala. Jobben verkar bra här, har ju funderat länge på att besöka det och fråga om det finns nån plats ledig. 

''Shit, ska du verkligen orka jobba här?'' undrade Leo och smakade på sin latte.

''Nånting måste jag göra iallafall, det är väl ganska mysigt här?'' sa jag och kollade upp på Leo som gjorde sin ''njaintesåvärst'' min. Jag småskrattade och drack av latten.

 

Det blåste enorm mycket över den lilla staden, mitt hår blev ordentligt tillruffsat när jag kom hem. Jag stannade upp vid köksbordet där det stog en present. Den var inslagen i fint blått papper med en rosett på. Jag satte mig ner och tog upp kortet ''Till April'' jag tog paketen i mitt knä och snurrade runt på den. Sedan lyfte jag av locket, men ingen fanns där i. Jag suckade och då kom världens ljud ur paketet. 

''Lenita, Jane!!'' skrek jag allt vad jag hade. Dom kom ut bakom hörnet och skrattade så att dom låg på golvet.

''Inte roligt!' sa jag och buttade till dom och gick upp på rummet.